Nyhet 04-08-2022 kl. 13.43
© Pexels
Helsingfors stads delprojekt Canemure ville ta reda på koldioxidavtrycket av restaurangen (Ravintola Merta) i den nya kontorsbyggnaden i Helsingfors. Målet var att kunna följa upp och minska koldioxidavtrycket.
Undersökningen av koldioxidutsläpp begränsades till matens koldioxidavtryck, och data om det samlades in bland annat genom att beräkna belastningen för olika matrecept och följa upp antalet besökare och hur mycket mat som gick åt. Utöver beräkningarna blev resultatet en ny kalkylator för koldioxidutsläpp från mat, som lämpar sig för mer exakta dagliga koldioxidutsläppsberäkningar i restauranger och matsalar.
Livsmedel med animaliskt ursprung har störst koldioxidavtryck
För Ravintola Merta blev genomsnittet av alla måltider som ingick i beräkningen (inkl. huvudrätt, energitillägg, sallad, bröd, matdryck, efterrätt och eventuella övriga komponenter) 2,20 kg CO2e. Rött kött, ost och andra mejeriprodukter har de största koldioxidavtrycken. Att undvika eller minska dessa minskar koldioxidavtrycket effektivt. Närproducerad mat däremot minskar inte koldioxidavtrycket märkbart och kan i vissa fall till och med öka det.
När man jämförde koldioxidavtrycken från olika måltidspaket fann man att skillnaderna kan vara stora. Till exempel var koldioxidavtrycket från vegansk mat i genomsnitt cirka 40 procent av koldioxidavtrycket från köttmat. Hurudan måltid man väljer kan således ha stor inverkan på måltidens koldioxidavtryck. Restauranger borde erbjuda ett måltidspaket med lägsta möjliga koldioxidavtryck, och det borde vara billigare eller innehålla något annat incitament. Dessutom bör man i samband med olika maträtter visa koldioxidavtrycket tydligt och jämförande, så att kunden kan välja på grundval av det om han eller hon så önskar.
Bekanta dig med den nya räknaren för koldioxidavtryck
Finlands miljöcentrals tidigare livsmedelsrelaterade räknare fokuserar på att bestämma koldioxidavtrycket i hela matserviceområden, vilket skiljer den från den nu publicerade räknaren.
Mer om temat
Författare: Forskare Teemu Helonheimo, Finlands miljöcentral SYKE, förnamn.efternamn@syke.fi